Svart stork
Ciconia nigra
Den svarta storken är en skygg, skogslevande stork som föredrar ostörda våtmarker i äldre skog, till skillnad från sin mer synliga släkting den vita storken. Den finns främst från östra Europa till Asien, men även lokalt på Iberiska halvön och i södra Afrika. De flesta populationer flyttar till Afrika och södra Asien. Globalt bedöms arten som livskraftig. I Sverige häckade den svarta storken tidigare men är numera nationellt utdöd.
Visste du det här?
- Ett bo i Sydkorea kan ha använts av svarta storkar i över 400 år.
- I äldre svenska källor kallades arten odensvala.
Fakta om arten
Kännetecken
Stor, slank stork med metallglänsande svart dräkt och vit buk, röd näbb och röda ben. I flykten syns breda svarta vingar, den vita buken och utsträckt hals. Ungfåglar är mattare brunsvarta med grönaktig näbb och ben. Den mörka dräkten med vit buk skiljer den från den vita storken.
Familj
Ciconiidae
Storlek
Mycket stor (svan)
Färger
svart, vit, röd, grön
Om livsmiljön
Gammal blandskog med kärr, myrar, bäckar, åar och skogstjärnar; i Afrika och på Iberiska halvön häckar den ofta på klipphyllor i floddalar.
Föda
Främst fisk och groddjur, men även vatteninsekter, snäckor, kräftdjur samt små reptiler, däggdjur och fåglar.
Beteende
Skygg och tystlåten; födosöker stilla i grunt vatten med snabba hugg eller vadar långsamt. Häckar i gamla skogar och bygger stora bon högt i träd, som återanvänds år efter år. Klapprar sällan med näbben men kan ge jamande läten. Glidflyger gärna på termik med utsträckt hals under flyttningen.
Källor
Foto: Chris Eason, CC BY 2.0 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ciconia nigra -Kruger National Park-8.jpg
Text: Wikipedia (Swedish) + FinBIF species descriptions, CC BY-SA 4.0; FinBIF: CC BY 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_stork
Text: Wikipedia (Swedish), CC BY-SA 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_stork
