
Tofsvipa
Vanellus vanellus
Tofsvipan är en medelstor, svartvit vadare med lång, smal nacktofs som häckar över stora delar av tempererade Eurasien. Den trivs på fuktiga, öppna marker och lägger oftast fyra välkamouflerade ägg direkt på marken. De flesta flyttar dagtid i flock till mildare trakter vintertid, medan västliga låglandspopulationer delvis är stannfåglar. Arten har minskat snabbt och bedöms som nära hotad globalt.
Visste du det här?
- Tofsvipan trampar med foten i marken för att locka upp maskar till ytan.
- Under spelflykten kan vingarnas brus höras på långt håll.
Läte
Fakta om arten
Kännetecken
Lätt att känna igen på den långa, smala tofsen, den svartvita dräkten (ryggen har på nära håll grön glans) och de breda, rundade vingarna. I flykten verkar vingarna stora och rundade, och lätet är ett långt, högt jamande ”pii-vitt”.
Familj
Charadriidae
Storlek
Mellanstor (trast)
Färger
svart, vit, grön, orange
Om livsmiljön
Strandängar, sanka betesmarker, översvämningsytor och fuktig jordbruksmark med bar eller kort vegetation, även plöjda åkrar.
Föda
Främst daggmaskar, insekter och deras larver, skalbaggar och spindlar; ibland frön utanför häckningen. Födosöker med korta rusningar och snabba stopp och trampar ibland med foten för att locka upp byten.
Beteende
Markhäckare som ofta häckar i lösa kolonier och försvarar boet aggressivt; kan spela skadad för att leda bort rovdjur. Hanen gör en akrobatisk spelflykt med tvära kast och hörbart vingbrus. Efter häckningen samlas tofsvipor i stora flockar som håller ihop över hösten. Lätet är ett vemodigt ”pii-vitt”.
Källor
Foto: Andreas Trepte, CC BY-SA 2.5 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Northern-Lapwing-Vanellus-vanellus.jpg
Ljud: Sonothèque ADVL, XC919264, CC0 1.0 https://xeno-canto.org/919264
Text: Wikipedia (Swedish) + FinBIF species descriptions, CC BY-SA 4.0; FinBIF: CC BY 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Tofsvipa
