Svarthalsad dopping

Svarthalsad dopping

Podiceps nigricollis

Känn igen svarthalsad dopping på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Mycket sällsynt

Svarthalsad dopping är en kompakt och elegant dopping som är spridd över stora delar av Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. I sommardräkt är den lätt att känna igen på svart huvud och hals, klarröda ögon, kastanjebruna sidor och en solfjäder av gyllene fjädrar bakom ögat, medan vinterdräkten är gråvit. Merparten av världens bestånd flyttar mellan inlandssjöar och kust- eller saltsjöar, och arten bedöms globalt som livskraftig. I Sverige är svarthalsad dopping en randpopulation som är rödlistad som starkt hotad, med tyngdpunkt i Hornborgasjön och mer tillfälligt i slättsjöar och dammar i södra och mellersta landet.

Visste du det här?

  • Ungarna kan åka på en förälders rygg – till och med under vattnet.
  • Efter kläckningen delar föräldrarna ofta upp ungarna mellan sig och föder upp varsin del av kullen.

Fakta om arten

Kännetecken

I praktdräkt helsvart huvud och hals, klarröda ögon, smal, svagt uppåtböjd svart näbb och spretiga gyllene öronplymer; sidorna är kastanjebruna. I vinterdräkt gråsvart ovan och vitaktig under, med mörkt huvud som går ned under ögat. Skiljs från svarthakedoppingen på den smala, uppåtböjda näbben, den svarta halsen i praktdräkt och den brantare pannan.

Familj

Podicipedidae

Storlek

Stor (kråka)

Färger

svart, brun, gul, röd, vit

Om livsmiljön

Näringsrika, lugna sjöar, dammar och våtmarker med skyddande vass eller annan vattenvegetation; under ruggning och utanför häckningen ofta salta eller bräckta sjöar och kustvikar.

Föda

Främst insekter och deras larver, som tas på vattenytan, i luften eller genom dykning; även kräftdjur, blötdjur, grodyngel och småfisk. Vid salta sjöar under ruggningen äter den mycket saltkräftor (Artemia).

Beteende

Jagar flexibelt genom ytplock, luftjakt och dykning. Häckar ofta i kolonier och bygger ett flytande bo som ankras i vegetationen; paret utför synkroniserade spel med uppfällda gyllene plymer. Båda föräldrarna ruvar i cirka tre veckor, och ungarna kan bäras på ryggen, även under vattnet. Den dyker hellre undan än flyger och blir tillfälligt flygoförmögen under ruggningen.

Källor

Text: Wikipedia (Swedish) + GBIF regional observations + Wikipedia (Finnish) + GBIF regional observations + Wikipedia (English), CC BY-SA 4.0; GBIF occurrence data; Wikipedia: CC BY-SA 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Svarthalsad_dopping

Text: GBIF regional observations + Wikipedia (English), GBIF occurrence data; Wikipedia: CC BY-SA 4.0 https://en.wikipedia.org/wiki/Black-necked_grebe

Upptäck också