Mindre bergand

Mindre bergand

Aythya affinis

Känn igen mindre bergand på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Vanlig

Mindre bergand är Nordamerikas talrikaste dykand, mindre än berganden och ungefär lika stor som viggen. Den häckar vid sjöar och våtmarker i inlandet i Alaska och Kanada och övervintrar längre söderut, ända till Centralamerika och Västindien; i Europa ses den bara sällsynt. Beståndet har minskat sedan 1980-talet av oklar orsak, men arten är fortfarande talrik.

Visste du det här?

  • När ruvningen startar lämnar hanarna honorna för att rugga i flock, medan honan sköter bo och ungar själv.

Fakta om arten

Kännetecken

Mycket lik berganden men mindre, med mindre näbb med liten svart spets och en toppig bakhjässa (högsta punkten bakom ögat, hos berganden ovanför ögat). Hanens svarta huvud glänser purpurrött snarare än grönt, ryggen är grå med mörkare vattring och sidorna vita med grå vattring. Honan är brun med vit fläck vid näbbroten. I flykten når det vita vingbandet inte ut i handpennorna.

Familj

Anatidae

Storlek

Stor (kråka)

Färger

svart, vit, grå, blå

Om livsmiljön

Häckar vid sjöar, dammar och våtmarker i taiga- och tundraområden. Vintertid vid sötvatten eller svagt brackvatten som sjöar, floder, skyddade laguner och havsvikar; ses sällan ute på öppet hav.

Föda

Främst musslor och snäckor, kompletterat med frön och andra växtdelar; vintertid även kräftdjur, insekter och småfisk. Födosöker genom att dyka och sila bottenslam men tippar också kroppen utan att dyka.

Beteende

Social dykand som ofta uppträder i flockar, ibland blandade med bergänder. Honan låter grovt och raspigt, medan hanens spelläte är ett hest visslande. Häckar på marken nära vatten i tät vegetation; flera honor kan ibland lägga ägg i samma bo. När ruvningen startar lämnar hanarna honorna för att rugga i flock, och honan sköter ungarna ensam.

Källor

Upptäck också