Amerikansk tundrapipare

Amerikansk tundrapipare

Pluvialis dominica

Känn igen amerikansk tundrapipare på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Ganska sällsynt

Amerikansk tundrapipare är en medelstor vadare som häckar på arktisk tundra i Alaska och norra Kanada och övervintrar långt ner i södra Sydamerika. I praktdräkt är den slående svart från ansikte till undergump, med ett vitt band från pannan ner längs bröstsidan, och ovansidan är mörk med guldstänk; vintertid är dräkten gråbrun och diskret. Arten är en utpräglad långflyttare och ses då och då som sällsynt gäst i Västeuropa.

Visste du det här?

  • Den har en av de längsta kända flyttningarna, över 40 000 km om året, delvis nonstop över öppet hav.
  • Namnet Pluvialis syftar på regn, och dominica på ön Hispaniola, historiskt kallad Santo Domingo.

Fakta om arten

Kännetecken

Medelstor, slank pipare vars vingar i vila räcker tydligt förbi stjärten. Liknar ljungpiparen men är slankare och långvingad, och i flykten är armhålorna grå (ljungpiparens vita). I häckningsdräkt är ansikte, hals, bröst och buk svarta, även undergumpen. Grundtonen är mindre guldskimrande än ljungpiparens; artbestämning kräver ofta flera kännetecken.

Familj

Charadriidae

Storlek

Mellanstor (trast)

Färger

svart, vit, gul, brun

Om livsmiljön

Häckar på torr, öppen arktisk tundra. Övervintrar på öppna gräsmarker och vid kuster i södra Sydamerika och rastar under flyttningen på fält, stränder och tidvattenmarker.

Föda

Daggmaskar, landsnäckor, insekter och deras larver, små kräftdjur samt bär och frön.

Beteende

Markhäckare som gör en skrapgrop fodrad med lavar, gräs och blad och är mycket revirhävdande på häckplatsen. Lägger oftast fyra kraftigt fläckiga ägg; båda föräldrarna ruvar, och ungarna börjar snart söka föda själva. Flyttar i en elliptisk rutt mellan Arktis och södra Sydamerika och kan flyga mycket långa sträckor utan uppehåll på upplagrat fett.

Källor

Upptäck också