
Sibirisk tundrapipare
Pluvialis fulva
Sibirisk tundrapipare är en medelstor vadare som häckar på den arktiska tundran i norra Asien och västra Alaska och övervintrar i södra Asien, Australasien och på Stillahavsöarna. I häckningsdräkt skimrar ovansidan guldfläckig medan ansikte och undersida är svarta; i vinterdräkt är den ljusare med gulaktigt ansikte. Beståndet minskar något, men arten bedöms som livskraftig. I Sverige är sibirisk tundrapipare en sällsynt gäst.
Visste du det här?
- Sibirisk och amerikansk tundrapipare räknades tidigare som en art, men de skiljer sig tydligt i läten och häckningsmiljöer.
- Locklätet är en tydlig tvåstavig vissling, ”tju-itt”, med betoning på andra stavelsen.
Läte
Fakta om arten
Kännetecken
Medelstor, ljungpiparliknande vadare (21–25 cm). Häckningsdräkten är guldspräcklig ovan och svart under, vinterdräkten brun- och gulaktigt spräcklig. Den är slankare och mer långbent än ljungpiparen och har grå armhålor. Lätet påminner om svartsnäppans lockläte.
Familj
Charadriidae
Storlek
Mellanstor (trast)
Färger
svart, gul, vit, brun
Om livsmiljön
Häckar på låglänta partier av den arktiska tundran. Under flyttning och vinter på öppna fält, strandängar och kuster.
Föda
Främst insekter och andra små ryggradslösa djur; tar ibland även bär.
Beteende
Långflyttare som ofta ses i små flockar under sträcket. Födosöker på marken genom att gå eller springa och plocka byten. Häckar i en enkel grop i marken fodrad med lavar, gräs eller löv och lägger fyra kraftigt fläckiga ägg. Locklätet är en tydlig tvåstavig vissling, ”tju-itt”.
Källor
Foto: Bering Land Bridge National Preserve, CC BY 2.0 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Pluvialis fulva -Bering Land Bridge National Preserve, Alaska, USA-8.jpg
Ljud: Jochem Verweij, XC930655, CC BY-SA 4.0 https://xeno-canto.org/930655
Text: Wikipedia (Swedish), CC BY-SA 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Sibirisk_tundrapipare
