
Spetsbergsgrissla
Uria lomvia
Spetsbergsgrisslan är en arktisk alka och nära släkting till sillgrisslan, men häckar i allmänhet ännu längre norrut. Den känns igen på sin kraftigare, kortare näbb, mörkare huvud och en ljus strimma längs näbbkanten. Arten häckar i stora kolonier på klipphyllor i fågelberg runt Arktis. I Sverige ses spetsbergsgrisslan bara som sällsynt gäst.
Visste du det här?
- Spetsbergsgrisslan hör till de mest djupdykande fåglarna och kan regelbundet nå över 100 meters djup och stanna under ytan i mer än tre minuter.
- Den kan ”cementera” en liten kant av småsten med spillning för att hindra ägget från att rulla av avsatsen.
Fakta om arten
Kännetecken
Svart huvud och rygg, vitt bröst och vit buk; står upprätt på land. Något större än sillgrisslan. Näbben är tydligt tjockare och kortare än sillgrisslans och har ett ljust streck längs näbbkanten, vilket skiljer arterna; helhetsintrycket är mer massivt.
Familj
Alcidae
Storlek
Stor (kråka)
Färger
svart, vit
Om livsmiljön
Arktiska kuster och öar i Nordatlanten, Norra ishavet och kring Berings hav; häckar på branta kustklippor och fågelberg, bland annat i mycket stora kolonier på Grönland.
Föda
Främst fisk, som polartorsk och lodda, men också kräftdjur, bläckfisk och andra havsdjur som fångas genom djupa dyk.
Beteende
Häckar tätt i stora kolonier på branta klippor och lägger ett enda ägg på en avsats. Födosöker genom kraftfulla, djupa dyk. Lätena liknar sillgrisslans men är hårdare och mer kråklika.
Källor
Foto: AWeith, CC BY-SA 4.0 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:A Brünnich's guillemot (Uria lomvia) with prey.jpg
Text: Wikipedia (Swedish), CC BY-SA 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Spetsbergsgrissla
