Sidensvans

Sidensvans

Bombycilla garrulus

Känn igen sidensvans på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Vanlig

Sidensvansen är en nordlig tätting med silkeslen fjäderdräkt, iögonfallande huvudtofs, svart ansiktsmask och gul stjärtspets. Den häckar i barrskogsbältets norra delar i Europa, Asien och nordvästra Nordamerika och sprider sig vintertid söderut i stora, kringströvande flockar, vars mängd varierar kraftigt med bärtillgången.

Visste du det här?

  • De lackröda ”vaxdropparna” på armpennorna är förhornade utskott av fjäderskaften.
  • Sidensvansen bryter effektivt ned alkohol från jästa bär, även om enstaka berusade individer har påträffats.

Läte

Flyktläte

Fakta om arten

Kännetecken

Satt, starstor fågel med tydlig tofs och grå- till rosabrun dräkt, ljusare undersida och kanelbrun undergump. Strupen och ansiktsmasken är svarta, stjärten har en gul ändkant, och vingarna har svarta, gula och vita teckningar samt röda ”vaxdroppar”. Flockarnas drillande ”sirrr” och den böljande flykten är typiska.

Familj

Bombycillidae

Storlek

Mellanstor (trast)

Färger

brun, grå, svart, gul, röd

Om livsmiljön

Häckar i boreala barrskogar och mosaiker av tall, gran och myrkanter. Vintertid i bebyggelse, parker och trädgårdar med rönn och andra bärbärande träd.

Föda

Främst bär och frukt vintertid, särskilt rönnbär, men även hagtorn, oxbär, enbär och äpplen; sommartid insekter, som ofta fångas i flykten.

Beteende

Mycket social och rörlig; lever parvis under häckningen och bildar vintertid stora, nomadiska flockar som drar dit bärtillgången är god och ibland gör massinvasioner. Sväljer bär hela och plockar skickligt från tunna kvistar. Flockarnas ljusa, drillande läten liknas vid små silverklockor. Båda föräldrarna deltar i ungvården.

Källor

Upptäck också