Sibirisk knölsvärta

Sibirisk knölsvärta

Melanitta stejnegeri

Känn igen sibirisk knölsvärta på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Vanlig

Den sibiriska knölsvärtan är en stor, mörk dykand som numera betraktas som egen art, skild från både den amerikanska knölsvärtan och svärtan. Den häckar i Sibirien, främst i taigan, och övervintrar till havs i nordvästra Stilla havet från Kamtjatka till Japan, Korea och Kina. I Europa ses den bara som mycket sällsynt gäst. Arten bedöms som livskraftig. Den sibiriska knölsvärtan har setts i Sverige som mycket sällsynt gäst.

Visste du det här?

  • Vintertid kan den sibiriska knölsvärtan dyka ned till omkring 30–40 meters djup för att plocka krabbor från botten.
  • Hybridisering med närstående arter är inte känd, vilket är ovanligt bland andfåglar.

Fakta om arten

Kännetecken

Hanen är svart med en mycket hög knöl vid näbbroten och en mest orangegul näbb, vilket ger en lång, jämn ”romersk” profil liknande ejderns; vit fläck bakom ögat och vitt vingfält. Skiljs från den amerikanska knölsvärtan på den högre knölen, den jämnare profilen, svartare flanker och den spetsigt vinklade fjädergränsen vid näbbroten.

Familj

Anatidae

Storlek

Mycket stor (svan)

Färger

svart, vit, orange, gul

Om livsmiljön

Häckar vid små sjöar i taigan, lokalt även på tundran; vintertid längs kuster och öppet hav.

Föda

Främst bottendjur som blötdjur, men också maskar, tagghudingar och småfisk; i sötvatten insekter och larver. Vintertid tar den krabbor på upp till 30–40 meters djup.

Beteende

Tystlåten dykand; hanarna ger mjuka, visslande läten under spelet. Vintertid samlas den i stora, täta flockar som ofta lyfter samtidigt, och den flyttar från häckningssjöarna i inlandet till kusterna.

Källor

Upptäck också