Ökenpipare

Ökenpipare

Anarhynchus leschenaultii

Känn igen ökenpipare på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Vanlig

Ökenpiparen är en liten, kraftigt byggd strandpipare som häckar i torra, öppna landskap från Turkiet österut genom Centralasien till västra Kina. Den är långflyttare och övervintrar kring östra Medelhavet, i Afrika och Asien samt ända bort i Australien, och ses bara tillfälligt i Europa. Beståndet bedöms som livskraftigt.

Visste du det här?

  • Den kan tillryggalägga hela flyttsträckan mellan häckning och vinterkvarter utan uppehåll.
  • Den kan samlas i viloflockar på upp till omkring 1 000 individer.

Fakta om arten

Kännetecken

Kraftig strandpipare med lång, grov svart näbb och ganska långa, ljusa ben. Hanen i häckningsdräkt har rödbrun panna, nacke och bröstband samt en tydlig svart ögonmask; honan är mer dämpad. I vinterdräkt gråbrun ovan och vit under. Skiljs från mongolpiparen främst på den större storleken, längre och grövre näbben och längre benen.

Familj

Charadriidae

Storlek

Mellanstor (trast)

Färger

brun, vit, orange, svart

Om livsmiljön

Häckar på öppna, torra och trädlösa marker, ofta på torra sjöbottnar, torkad lera, saltpannor och steniga slätter i öken och halvöken, ibland långt från vatten. Vintertid vid kuster med sand- eller lerbankar, laguner och steniga öar.

Föda

Under häckningen främst insekter och deras larver; i vinterkvarteren mest snäckor, kräftdjur och ringmaskar. Födosöker genom att springa korta bitar, stanna och plocka byten.

Beteende

Utpräglad flockfågel som oftast söker föda i små grupper men kan vila i mycket stora flockar. Markhäckare som lägger äggen i en enkel grop; båda föräldrarna ruvar och tar hand om ungarna. Lätet i flykten är ett mjukt, drillande lockläte.

Källor

Upptäck också