
Morkulla
Scolopax rusticola
Morkullan är en skogslevande vadare som förekommer över stora delar av den tempererade och subarktiska Palearktis. Den är kompakt med lång, rak näbb och stora, långt bakåtsatta ögon, och dess bruna dräkt ger utmärkt kamouflage i lövförnan. Den är mest aktiv i skymning och natt. Nordliga bestånd flyttar till sydligare trakter under hösten. I Sverige häckar morkullan i hela landet, vanligast i de mellersta delarna.
Visste du det här?
- De vita spetsarna på morkullans stjärtpennor reflekterar mer ljus än hos någon annan känd fågel.
- Ögonen sitter mycket långt bak på huvudet, vilket ger ett nästan runtomsynfält.
Läte
Fakta om arten
Kännetecken
Ganska stor, kompakt och duvlik snäppa med lång rak näbb och brunspräcklig kamouflagedräkt. I flykten syns rundade vingar och rödbrun övergump; ögonen är stora och sitter långt bak. Skiljs från dvärgbeckasin och enkelbeckasin på den större storleken, skogsmiljön, de rundade vingarna och tvärbandad hjässa.
Familj
Scolopacidae
Storlek
Stor (kråka)
Färger
brun, svart, grå, orange
Om livsmiljön
Fuktiga löv- och blandskogar med rik lövförna och mjuk mark, gärna med gläntor, skogsbryn och hyggen; födosöker nattetid även på öppna betesmarker.
Föda
Främst daggmaskar, men också insektslarver, skalbaggar och sniglar; söker föda genom att sondera fuktig mark med den mycket känsliga näbbspetsen.
Beteende
Skymnings- och nattaktiv; dagtid ligger den väl gömd i snår. Hanen är polygam och gör spelflykt i skymningen, så kallat morkulledrag, då han flyger långsamt fram och tillbaka över skogen med dova knorranden och ett vasst ”tsivitt”. Flyttningen på hösten är utdragen och spridd.
Källor
Foto: Ronald Slabke, CC BY-SA 3.0 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Woodcock earthworm.jpg
Ljud: Max Karlsson, XC1100456, CC BY-SA 4.0 https://xeno-canto.org/1100456
Text: Wikipedia (Swedish) + FinBIF species descriptions, CC BY-SA 4.0; FinBIF: CC BY 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Morkulla
Text: Wikipedia (Swedish), CC BY-SA 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Morkulla
