
Gulkindad kricka
Sibirionetta formosa
Gulkindad kricka är en östasiatisk and som häckar i östra Sibirien och övervintrar främst i Kina, Japan och Korea. Hanen känns igen på sin praktfulla huvudteckning i grönt, gult och svart och det vita lodräta bröstbandet. Arten är en sällsynt gäst i Europa. Efter en tidigare nedgång på grund av jakt och förstörda vinterområden har beståndet återhämtat sig, och arten bedöms i dag som livskraftig.
Visste du det här?
- Fynd av spontant uppträdande gulkindade krickor anses numera möjliga i Sverige, och isotopanalyser har bidragit till en omvärdering av svenska fynd.
- Trots namnet står den närmare årta och skedand än kricka och förs nu i ett eget släkte, Sibirionetta.
Fakta om arten
Kännetecken
Något större och längre stjärtad än krickan. Hanen i praktdräkt är lätt att känna igen på den kontrastrika huvudteckningen i gult, grönt och svart. Honan och ungfåglarna skiljs från kricka och årta bland annat på den helt mörka, ganska korta näbben, det rödbruna fältet i vingen, den breda vita bakkanten och mörka handpennor. Gamla honor har en liten, rund ljus fläck vid näbbroten med mörk kant och ofta en ljus kil som går upp från strupen bakom kinden.
Familj
Anatidae
Storlek
Stor (kråka)
Färger
grå, brun, gul, grön, svart
Om livsmiljön
Häckar vid floder, småsjöar och våtmarker i skogsland och tundrans utkanter; vintertid låglänta sjöar, våtmarker och risfält i Östasien.
Föda
Främst frön, blad och andra växtdelar, men även vattenlevande ryggradslösa djur.
Beteende
Flyttfågel som anländer till häckningsplatserna från slutet av april till maj; häckningsbiologin är dåligt känd. Vintertid samlas den i mycket stora flockar. Hanen ger djupa kluckanden, medan honan kvackar hårt. Efter parningen ruggar hanen till en diskret eklipsdräkt som liknar honans.
Källor
Foto: Sun Jiao (Interaccoonale), CC BY 4.0 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Sibirionetta formosa 01.jpg
Text: Wikipedia (Swedish), CC BY-SA 4.0 https://sv.wikipedia.org/wiki/Gulkindad_kricka
