Dalripa

Dalripa

Lagopus lagopus

Känn igen dalripa på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Mycket vanlig

Dalripan är en medelstor hönsfågel med cirkumpolär utbredning över norra halvklotet. Den skiftar dräkt efter årstid – brunspräcklig sommartid och nästan helt vit vintertid, med svart stjärt – och har fjäderklädda fötter som hjälper den i snö. Den är stannfågel eller kortflyttare som ofta drar till lägre, mer skyddade marker vintertid.

Visste du det här?

  • Dalripan är Alaskas delstatsfågel.
  • Släktnamnet Lagopus betyder ungefär ”harfot” och syftar på de fjäderklädda fötterna.

Läte

Läte

Fakta om arten

Kännetecken

Medelstor hönsfågel (35–43 cm). Sommartid är tuppen rödbrun med mörka fläckar och honan gulbrunt och svart spräcklig; vingarna och buken är vita. Vintertid helt vit utom den svarta stjärten. Mycket lik fjällripan, men större, med kraftigare näbb, och tuppen saknar fjällripans svarta tygelstreck; lätet och den lägre belägna miljön skiljer också arterna.

Familj

Phasianidae

Storlek

Stor (kråka)

Färger

vit, brun, svart, röd

Om livsmiljön

Öppna, nordliga landskap med vide- och björksnår, myrar, fjällhed och tundra, främst under och kring trädgränsen. I Sverige finns dalripan främst i fjällen och i norra Sveriges myr- och skogsland.

Föda

Främst knoppar, skott och blad, särskilt av vide och björk, samt bär; ungarna äter mycket insekter.

Beteende

Markhäckare där honan ruvar medan tuppen håller vakt, och båda föräldrarna sköter ungarna. Byter dräkt flera gånger om året för att kamouflera sig efter säsong. Tuppens läte är ett skrattande, kacklande ”kabau-kabau-kok-kok-kok”. Vintertid ofta i flockar.

Källor

Upptäck också