Beringärla

Beringärla

Motacilla tschutschensis

Känn igen beringärla på läte eller foto och anteckna dina observationer i Fågelpass.

  • Hämta i App Store
  • Ladda ned på Google Play
Förekomst: Vanlig

Beringärlan är en asiatisk ärla som häckar i nordöstra Asien och i Alaska och flyttar till Syd- och Sydostasien samt norra Australien under vintern. Artstatusen har länge varit omdiskuterad, men arten urskiljs numera ofta från gulärlan och verkar stå närmare citronärlan än de västliga gulärlorna. I Europa uppträder den bara som en sällsynt gäst.

Visste du det här?

  • Beringärlan har längre bakklo än gulärlan och sjunger snabbare och ljusare.
  • Den häckar på båda sidor om Berings sund, vilket gett arten dess namn.

Läte

Flyktläte

Fakta om arten

Kännetecken

15–16 cm, mycket slank med lång, ständigt vippande stjärt. Hanen i häckningsdräkt är olivgrön ovan och klargul under; huvudets färger och teckning varierar mellan underarterna. Honor och fåglar i första vinterdräkt är blekare, med gult som dämpas av vitt. Näbb och ben är svarta. Bakklon är lång och bara svagt böjd, vilket skiljer den från gulärlan med kortare och mer böjd klo; lätet är också skarpare och strävare än gulärlans.

Familj

Motacillidae

Storlek

Liten (gråsparv)

Färger

gul, grön, grå, vit

Om livsmiljön

Öppna, fuktiga marker nära vatten som myrar, strandängar och flodnära våtmarker; under flyttning och vinter även öppna kulturlandskap med fuktiga födosöksytor.

Föda

Främst insekter och andra små ryggradslösa, som plockas på marken i öppna och fuktiga miljöer.

Beteende

Rör sig snabbt på marken med ständigt vippande stjärt och snappar insekter i språng eller korta flygturer. Långdistansflyttare mellan nordliga häckningsområden och tropiska vinterkvarter, ofta mer social utanför häckningen.

Källor

Upptäck också