
Rosenfink
Carpodacus erythrinus
Rosenfinken är den mest utbredda och talrika rosenfinken i Europa och Asien. Den häckar från Centraleuropa och Skandinavien genom Sibirien till Fjärran östern och övervintrar från västra Asien till Sydostasien. Arten expanderade västerut under 1900-talet. Sommartid trivs den i snår och skogsbryn nära vatten, och hanen känns igen på sin rosaröda dräkt och klara vissling.
Visste du det här?
- Ibland förekommer hanar där det röda ersatts av gult; det beror på miljöfaktorer som föda, inte på arv.
- Unga hanar saknar rött första sommaren och liknar honor, men sjunger ändå.
Läte
Fakta om arten
Kännetecken
Bofinkstor fink med kraftig, kägelformad näbb. Den gamla hanen har klart rosarött huvud, bröst och övergump och brungrå rygg. Honor och unga hanar första sommaren är gråbruna och ljusare under, ungfåglar varmare bruna med två ljusa vingband. Varningslätet är ett hest ”tjuii”.
Familj
Fringillidae
Storlek
Liten (gråsparv)
Färger
röd, brun, vit
Om livsmiljön
Buskrika miljöer som strand- och åsnår med vide, hyggen, ungskog, igenväxande åkrar samt parker och trädgårdar med täta buskage.
Föda
Frön och knoppar från örter, gräs och buskar samt bär som rönn och vinbär; under häckningen även insekter, särskilt till ungarna.
Beteende
Rör sig diskret i täta snår men sjunger ofta från exponerade busk- och trädtoppar en klar, visslande strof. Bygger boet lågt i en buske och lägger vanligen fem mörkblå, fläckiga ägg. Efter häckningen ses den ofta i små flockar. Flyttfågel som ruggar i vinterkvarteren.
Källor
Foto: Михаил Малышев, CC BY 4.0 https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Carpodacus erythrinus 284921386.jpg
Ljud: Jochem Verweij, XC909220, CC BY-SA 4.0 https://xeno-canto.org/909220
Ljud: Sonothèque ADVL, XC918595, CC0 1.0 https://xeno-canto.org/918595
Text: Wikipedia (English) + FinBIF species descriptions, CC BY-SA 4.0; FinBIF: CC BY 4.0 https://en.wikipedia.org/wiki/Common_rosefinch
